Bergsvägen

Grannens gitarrsolon, med förstärkaren på högsta volym, väcker henne mitt i nattimmarna. Efter hans fingrar, som rört sig längs strängarna, tystnat börjar de upprörda rösterna. Ljuden tar sig från hans lägenhet där ovanför och ner genom hennes tak. Till slut ser hon möblerna som störtdyker genom hyreshusets öppna fönster och bryts sönder mot marken.

I djurparken, längre bort längs vägen, ylar vargarna nedanför tallarna.

Fulla, helt frånkopplade, möter hon gitarrgrannen och hans tjej halvliggandes i trapphuset nästa eftermiddag. Det droppar från dem. Kläderna är genomdränkta och längs deras kinder har blöta hårtestar fastnat.

Förut sov han tillsammans med henne på kyrkbänkar genom vintern.
Parkbänkar längs sommarens svala förmiddagar.

Tjejen gjorde vad andra uppmanade henne till, där framför mobilkamerorna. Till alla de som sedan såg de spridda filmsnuttarna bjöd hon på någon de kunde skratta åt. Det var det hon ville, att bara vara en kul grej. Sade hon.

Ingen skrattade någonsin tillsammans med henne.

Hon, som nu slocknat där i trappen, är stolt över att ha lyckats rädda honom från att drunkna. Han som fortfarande finns kvar där bredvid henne.

Vargarna fortsätter varna flocken. Håller strikt ordning. Värnar om de sina.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *