Åke sov

Den förinspelade rösten spelas automatiskt upp i tunnelbanevagnen:
– Nästa Åkeshov. 
Tåget närmar sig stationen. Saktar in.
– Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av, fortsätter rösten.
Dörrarna öppnas. Flickan ändrar sin sittställning, tittar på människorna som kliver på.
– Mamma, när man går in i tåget, vad ska man tänka på då?
Inget svar.
Flickan börjar spana efter nya saker att upptäcka. Studerar perrongen. Läser noggrant bokstav efter bokstav på skylten precis utanför vagnen.
– Mamma.
Kvinnan bredvid flickan sitter försjunken i skenet från sin mobil. Ännu inget svar.
– Mamma. Jag trodde det hette ”Åke sov”.
Flickan ler. Fortfarande inget svar från mamman.
Dörrarna stängs. Tåget börjar röra på sig. Flickan trycker sitt ansikte mot fönsterrutan. Hennes huvud och blick rör sig allt snabbare när tåget accelererar. Mamman stryker förstrött med sin hand längs dotterns arm. Fortfarande med allt fokus på mobilen.
Bakom sig lämnar de Åke. Han fortsätter att sova. Djupt.