Flickas pappa

Hon ser bara liten ut, där hon sitter klädd i rosa mjukisbyxor och tröja i samma färg. Tågets säte är ännu för stort, det skulle få plats två av henne där. Tröjan hon bär har tecknade djur på sig, favoriten är en igelkott. Hon klappar den ibland. Det blonda håret är uppsatt i svans. De blå ögonen vill lära sig vad som sker runtomkring henne. Hon har inte förstått allt än, bara att hon måste.
Kvinnan i svart sommarklänning som följt med ombord lägger upp flickans väska på hyllan ovanför sätet och räcker henne färdbiljetterna.
– Kan du hålla i dem medan jag hämtar pappa.
Innan kvinnan går säger hon till flickan att de kommer att ses igen om två veckor.
Pappan kliver på tåget själv och letar upp sin dotter. Han bär en plastkasse i handen. Har svart keps på sin rakade skalle. Tar biljetterna när flickan räcker fram dem åt honom, yttrar några enstaka ord. Luddiga fragment av meningar som hon lärt sig förstå. Ur kassen plockar mannen upp en väl använd cd-spelare. Försedd med stöldmärkningsetikett och kontaktuppgifter till kommunens socialtjänst.
– Kan man lyssna på den nu, här på tåget?
– Vänta, mumlar pappan och stoppar en skiva i spelaren.
Han hjälper henne att sätta på hörlurarna. Flickan följer dem med blicken. Enkom till för deras resa. Hon och pappa.
Han slumrar till efter en stund, med pannan lutad mot ryggstödet framför sig. Det är tidig morgon och de flesta i kupén vilar. Flickan sitter med rak rygg nära det nedfällda bordet, bläddrar i målarboken som också följer med på resan, precis som sagan hon lyssnar på. Tåget åker in i en kurva och pappans kropp ramlar mot flickan.
– Sluta, säger flickan och knuffar på mannen med hela sin styrka när han trycks mot henne av svängen.
Han vaknar till och lutar sig mot sitt ryggstöd. Slumrar till igen.
Tåget stannar för ett kort uppehåll vid en station.
– Ska vi byta tåg här? Pappa?
Inget svar. Han sover djupt. Hon vet att de ska byta tåg. Bara inte när.
– Pappa. Pappa!
Hennes hand. Den räcker inte riktigt till för att få grepp om hans håriga underarm. Hon rycker i den allt vad hon förmår. Han mumlar något som låter snarlikt ett nej. Flickan förstår och gäspar. En konduktör ropar ut över den tysta vagnen när tåget fått upp sin hastighet.
– Biljetterna, tack!
Kvinnan kontrollerar på rutin. Rad för rad. Kommer fram till deras platser och knuffar barskt till pappan. Flickan, som kurat ihop sig med pappans jeansklädda lår som kudde, vaknar till. Mannen värjer sig aggressivt med sin arm mot konduktörens bryska knuff. Ger ifrån sig ett dovt ljud.
– Ta fram biljetterna, jag har inte tid att stå här hur länge som helst.
Ingen reaktion.
– Ta fram biljetterna, annars åker ni av vid nästa station.
Flickan är nu på helspänn och tittar tyst med stora ögon på konduktören. Fortfarande ingen reaktion från pappan. Stämningen bland de andra resande i kupén blir avvaktande.
– Vet du var din pappa har biljetterna?
Flickan säger ingenting. Den gråhåriga kvinnan med de stora glasögonen är för arg för att hon ska våga.
– Väck honom och säg att han ska leta fram dem, säger hon till flickan och fortsätter framåt i tåget.
Pappan mumlar något bara dottern förstår och börjar rota i plastpåsen han lagt vid sina bara fötter. I strumplästen ställer sig flickan upp på sätet, vänd mot kvinnan som snart är på väg till nästa vagn.
– Nu har han vaknat, säger hon högt och tydligt.
Flickans röst är lättad. Glad. Nu ordnar det sig.
Konduktören får en bunt med papper i handen av pappan.
– Jag behöver bara den här, säger hon och granskar biljetten.
– Surkärring, får inte sova, surkärring, mumlar han när kvinnan lämnat vagnen. Lutar sig sedan bakåt och drar ner kepsen över ögonen.
Flickan sitter med lurarna på och tittar ut. Tänker på igelkottar som sticker elaka tanter i foten med sina taggar. De gröna träden rusar förbi tåget i hög fart.
Mannen öppnar en starköl som han tagit fram ur kassen. Sveper i sig den rutinerat. När sagan är färdiglyssnad lägger flickan sig på sätet med huvudet i pappans famn. Han stryker med handen över hennes hår som blivit svettigt i pannan av solen genom fönsterglaset.
Hon somnar om. Men ser bara liten ut.