Hennes halsdukar

På kaféets vita bricka finns en semla, två temuggar med ångande vatten och en tesil fylld med Darjeeling. Allt det måste vara symmetriskt uppradat innan han sätter sig.
De dubbla muggarna på den nötta plastbrickan har ett syfte: Viktor vill inte trängas i en kö med okända människor för att hämta sin andra mugg te. Det skulle vara ett störande moment.
Han tittar på sitt armbandsur. Fem minuter. Tiden hur länge teet drar i vattnet måste vara exakt. Varken senare eller tidigare tar han upp silen.
En kvinna kommer in, tillsammans med snön som yr omkring henne, genom kaféets entrédörr. Hon törnar mot en stol, stannar till, knäpper upp sin svarta kappa och virar av sig en röd halsduk. Ytterkläderna bildar en oformlig hög på stolen bredvid den stol hon ska sitta på.
Viktor fortsätter att iaktta henne.
Efter att ha köpt en ost- och skinkfralla med gurkskivor på, tillsammans med en mugg te, slår hon sig ner. Teet får dra alldeles för länge, registrerar han. För mycket mjölk häller hon också i. Förstör både den goda tesmaken och gör teet för kallt. Men så har hon tagit en av påsarna med fruktte. Hennes sätt att reflexmässigt stryka bort några mörka hårstrån från sitt ansikte tilltalar Viktor. Precis som hjärtslag eller andetag är rörelsen självklar.
Nästa gång han besöker kaféet har han inte med sig klockan. Jackan viker han noga över stolsryggen. Sedan sätter han sig med sin mugg Darjeeling för att vänta. När kvinnan i den svarta kappan kommer in vet han på vad. Henne.
Det är varmare idag så hon har inte sin halsduk med sig. Kaféet är näst intill fullt, det är lördagseftermiddag och kvinnan har varit på biblioteket intill och lånat böcker. Hon lägger dem på bordet vid en ledig plats mittemot Viktor. Från kaféets utbud väljer kvinnan en stor kardemummabulle och café au lait. Tillbaka på sin plats öppnar hon en av böckerna. Bokens titel vet Viktor redan. Han läste ryggarna på alla hennes lånade böcker medan hon betalade sitt fika.
Kvinnan ser sig förvirrat omkring.
– Ursäkta, var den här platsen ledig? Väntar du på någon?
Hon pratar med honom. Det är honom, Viktor, som hon frågar.
– Inte nu längre, svarar han, du är ju här nu.
– Jaha, det var ju snällt sagt.
Kvinnan ger Viktor ett snabbt leende innan hennes blick faller tillbaka på texten i boken.
Han tar sin jacka och reser sig upp för att lämna henne i fred.
– Jag vill inte störa dig i läsandet, förklarar han.
– Du stör mig inte, svarar hon när han går förbi.
Viktor upptäcker henne långt före hon kommer in på kaféet. I dag har han köpt te till dem båda. Bulle eller smörgås? Hon får välja först har han bestämt.
Kvinnan ser honom inte när hon kommer in, utan väljer en plats nära kaféets fönster. Tanken kommer till Viktor som ett varmt rus. Det är mig hon väntar på. Det här är så stort att det är overkligt. Han är på väg fram till henne när en ljuslockig man öppnar kaféets dörr. Kvinnan reser sig genast upp och möter den mannen med en kram.
Viktor stannar till.
– Varsågod, säger den ljuslockige och räcker henne en påse.
Påsen är grå och blank med svarta handtag. Från en exklusiv butik. Ur den drar hon upp en smaragdgrön halsduk.
– Jag tyckte du behövde en ny när du tappat bort din förra.
Den ljuslockige nuddar hennes kind med sina läppar.
De två tekopparna står kvar på bordet när Viktor går därifrån.