Stärkt och sänkt

Du såg mig. Bjöd in till att sätta mig mitt emot dig innan du skulle tala inför publiken. Vi pratade. Med varandra. Om varandra. Du tycker också om att resa till nya platser. Du har också svårt att lämna ut dig i relationer. På grund av dåliga erfarenheter.
Din yrkesroll har inneburit att leta efter gärningsmän i ett totalt avspärrat och ödelagt centrum. Söka igenom en affärs underklädesavdelning efter de som kan ha gömt sig. Som skulle kunna skada och döda. Dig och andra.
Vi har båda hanterat hot. Något gemensamt. Igen.
Jag har, i mina underkläder, blivit intvingad i en dusch av de som kallade sig mina vänner. Stelfrusen. Av det iskalla vattnet. Och en naturlig reaktion i en övermäktig situation. För att inte göra den värre. För att överleva.
Stärkt av känslan att ha klarat sig. Tagit sig igenom.
Sänkt av känslan att inte kunna lita på andra.
Igen.
Din vilja att söka gemensamma nämnare mellan oss, att spontant bekräfta de vi hittade. Var det början på ett samarbete eller hoppfullt långt ifrån verkligheten?
En relation. Eller ingen.
Efteråt.
Ditt tysta avstånd får mig att krasst nedvärdera sanningen.